Men det är det inte för mig just nu. Jag tycker att det är skitsvårt. Hitta balansen. Hitta sig själv. Älska livet. Må bra. Göra gott. Arbeta... Orka. Känna livslust. Ha energi. Sova. Vara avslappnad. Välja rätt.
Därför är jag tacksam idag för alla ni kloka som lagt ner så mycket möda på att skriva handböcker om livsvisdom.
Nu ska jag bara orka läsa, tänka, analysera, begrunda, känna in och förändra.
Sen blir allting bra...
Kropp och själ från A till Ö, en handbok i livet. Av Lena Leierth
Wabi sabi, tidlös visdom. Av Agneta Nyholm Winqvist
På väg mot livsvisdom, en guide i vardagen. Av Marta Gullberg Weston
Jag har sakta sakta börjat inse vad jag gjort fel.
För att bättre förstå och reda ut det här för mig själv dammar jag av min gamla blogg. Ser att den slutade ungefär på samma ställe som jag nu börjar. Jag försökte hålla kompassriktningen rätt men ändå misslyckades jag så totalt. Tja, det var väl inte bara mitt fel. Och, ja, jag ser att det är lätt att gå vilse i denna galna värld. Men ändå. Jag blir ändå förvånad över hur fel jag hamnade, och så lätt.
Jag har presterat mig själv till utmattning en gång. Jag var sjuk 2003. Sen var jag faktiskt rätt stolt över att jag blev frisk igen ganska snabbt (ha, ha, hur sjukt är inte det, att prestera sig frisk från prestation). Tillbaka i arbete efter ca 3 månader (visserligen på halvfart). Jag kände mig snudd på pånyttfödd. Hade lärt mig att andas, njuta av livet, välja rätt och bra. Det var faktiskt himla bra då också. Kompassen var inställd på den sunda vägen med nyttig mat, yoga, livsglädje.
Det höll i sig ett par år. Sedan föddes min son, på tok för tidigt. Mitt i graviditeten faktiskt och det blev en tuff resa. I tråkiga sjukhussalar och med en ständig gnagande oro hamnade det goda livet på paus. Fikan kändes viktigare än rågbröd och utbudet begränsades till det sjukhusen serverade - ja alla som någon gång ätit på sjukhus vet ju hur kulinariskt det är. Det finns inte så mycket livsglädje i den brunsåsen.
Alla som behövt inruta livet efter 36 mediciner som ska ges dygnet runt vet också att det är ett omänskligt upplägg av livet. Ingen flexibilitet. Inget "äsch, det är inte så viktigt". Ingen sovmorgon, ingen spontanpromenad, ingenting spontant alls. Allt planerat och inrutat. För jo, det var faktiskt viktigt, livsviktigt. Och alla som därtill behövt tortera sitt eget barn med sonder, sprutor och lavemang vet att man går sönder lite inombords, varje gång. För att det går emot ditt hjärta. Du gör det inte för att du vill utan för att du måste. Förnuftet över hjärtat. Kunskap före känsla.
Vi lärde oss, min man och jag, att träda in och ut ur en roll som maskiner. Vi kände oss och var som maskiner. Vi kunde vara hur trötta som helst men utförde ändå våra inövade procedurer när klockan ringde eller larmet gick. Och det var ofta. Däremellan pausade vi och försökte njuta av livet. Men vi lärde oss att aldrig riktigt slappna av helt. Plötsligt blev läget akut och livsviktigt igen. Vi behövde vara redo. Och vi kunde aldrig gå någonstans utan noga planering, packning, och kontroll. Ingenting spontant.
Där någonstans, i det livet, tror jag kompassen började snurra fel, igen.
Stäng av, sluta känn, bara gör. Jag blev expert på att stänga av min egen kropps signaler.
Som mamma till ett svårt sjukt barn var maskinläget en fördel, något användbart och bra. I livet efter... Ja, då såg jag det dumt nog inte som något tillfälligt sjukt utan fortfarande som något användbart. Jag såg min maskinsida som en styrka och en fördel. Den kunde jag koppla på för att skriva min avhandling. Jag kunde hoppa över raster och mat, det var fantastiskt. Livet som en maskin. Visst låter det härligt??? Jag kunde ju alltid ta paus, och njuta sen, när jag var klar.
Jag trodde att jag skulle bli klar. Klar med vad då? Livet?
Det fanns alltid nya utmaningar. När min avhandling var klar låg jag redan efter i ett annat projekt som redan startat. Det fanns ingen tid att pausa. Som nydisputerad ska du visa dig kompetent och hungrig. Ja... Resten av livet ska du visa dig kompetent och hungrig tror jag. Eller?
Ju fler maskiner vi blir, desto hårdare blir arbetsklimatet, desto hårdare blir kraven. Mer, mer, snabbare, snabbare. Vi måste ständigt bli bättre men samtidigt effektivare. Konkurrensen är påtaglig.
Visst är vi bra, vi som orkar, vi som håller, vi som kan!
Vad trodde jag egentligen? Trodde jag på allvar att jag skulle bli belönad med mer fri tid om jag bara jobbade undan alla måsten lite snabbare. Jobba undan nu, så kan du leva sen. När skulle den där pausen komma, då jag skulle leva och andas fritt och lugnt? Livet var moroten som hägrade framför mig, fastsnurrad på pinnen jag själv höll i min hand. Trodde jag ens på det själv? Tänkte jag överhuvudtaget?
Jag har aldrig blivit belönad med mer fri tid. Aldrig, trots ökad effektivitet. Den enda belöning jag fått är mer uppdrag. Och det blev jag.... glad över...
Jag var så sjuk. Jag fattade ingenting. Jag hade slutat tänka, slutat känna. Jag hade helt kastat min egen kompass i soptunnan.
Åren gick och det visade sig till slut att jag visst var människa också. En människa som hade behövt gräva fram sin inre kompass, damma av den och börja titta på den.
För nu, 15 år efter mitt första utmattningssyndrom är jag utmattad igen. Jag som trodde att jag aldrig kunde bli sjuk av stress igen. Jag visste ju var min gräns gick. Kunde balansera på gränsen perfekt. En prima ballerina. Så jäkla tokfel jag hade.
Fjärde månaden nu. Lite bättre men inte bra.
Och nu börjar jag inse på allvar vad det är jag gjort fel. Det är så mycket så att jag knappt vet var jag ska börja.
Det är svårt att förändra sitt liv. Speciellt när målet är att kliva tillbaka in i en roll som gjort dig sjuk. Axla samma ansvar, jobba mot samma mål, men på ett friskt sätt. Jag vet fortfarande inte riktigt hur det ska gå till, bara att jag inte kan göra på samma sätt som förra gången. Massor behöver ändras. Mitt sätt att tänka, agera, känna, lyssna, prioritera, andas, vara, göra och inte göra. Jag behöver skrota maskinen i mig och väcka liv i människan.
Resan från human doing till human being börjar nu. Undrar vart det kommer leda mig.
Funderar lite över gårdagsfenomenet med påskkärringar och påskgubbar. Är det en form av tiggeri eller bara ett gulligt sätt att sprida påskkänslor och glädje i kvarteren?
Minns själv att jag kanske inte bara var gullig ibland, för länge sedan då det begav sig för min del. Det var lite jobbigt att gå runt, och läskigt. Ansåg nog att besväret var väl värt de slantar och godisar jag fick. Hoppas att jag i alla fall tackade och önskade glad påsk och inte bara stoppade näven i godisskålen och kilade vidare... Minns inte.
Tja, tiggeri eller inte. En sak är i alla fall säker. Det är en bra övning för barnen för att övervinna rädslan att knacka på hos och möta främmande människor.
Ett sent blogginlägg idag om det som är jag. Inga stora tankar eller kloka ord. Jag är för trött och sliten efter flera sömnlösa nätter och ändå mycket jobb. Det är svårt att få livspusslet att gå ihop ibland. Och just det är en del av vad som är jag just nu. En kompott av mammaliv och forskarambitioner. Men jag vill inte att mitt liv ska rusa förbi i en oändlig massa måsten och borden. Jag försöker krydda vardagen så gott det går med sådant jag finner njutbart och glädjefullt. Familjen och goda vänner finns alltid med som viktiga kryddor. Därtill kommer omsorgen av vårt vackra hus som vi får låna för en tid - för så kan man väl se det när man bor i ett riktigt gammalt hus. Vi har det till låns, är tacksamma för den omsorg någon en gång i tiden lagt på alla detaljer. Varje dag njuter jag av det. Ett glädjeämne för oss är att sakta få skapa ett hem som vi trivs i. Någon god kaffekopp, lite fotograferande och färska blommor på det så känns livets vardagsknotande rätt ok.
Det var en liten tanke om vad som är jag just idag. En trött mamma till sjuka barn. Åh vad jag skulle behöva en resa eller bara en lyxig massage just nu. Var är livets pausknapp? Just det det fanns ingen. Lika bra att säga godnatt. :)
Bilder från mitt Instagramkonto (drgrane) skvallrar om mycket hemmavarande. Några delar lugn och ro med fika och mys och en stor portion sjuka barn. Det var hög feber som inte ville ge med sig och hosta som skakade om de små kropparna - framför allt sonens. Han är lungsjuk och behöver lite extra omsorger och pyssel under sådana här sjukperioder. Vi är glada så länge vi har honom hemma. Tråkiga sjukhusrum har vi sett nog av. Det blev några bilder på helgens hemmapysselprojekt också - man får ju passa på när man ändå är låst hemmavid. Schackrutigt golv till lilla toaletten. Det är inte helt klart än men effekten är ändå slående och vi njuter. Kul är det att fixa och förändra. Och när man väljer själv så blir det ju dessutom alltid i ens egen smak. ;)
Ute är det krispigt vintervitt, mörkt och kallt. Det är så vintrigt det bara kan bli här uppe och så kommer det vara flera månader till. Våren är den årstid jag saknar mest sedan jag flyttade norröver men å andra sidan fick jag en otroligt vacker vårvinter i utbyte. Den ser jag fram emot.
Det är tema vintervitt i Fabriken idag och det finns en del vita toner inne i värmen hos oss också. Jag samlar mina smycken i fina små askar som jag hittat på Indiska för flera år sedan. De i glas var förövrigt med i min nyårsdukning också. Man tager vad man haver. :-)
Även om julen städas bort känns det främmande att plocka in våren här hemma. Värmen från fårskinnen uppskattas fortfarande och det går inte en kväll utan att jag sveper in mig i en yllepläd. Gärna med en varm kopp te i handen. Kylan biter sig fast och det tar lång tid att tina upp.
Nu är det torsdagskväll och Fabriken har rullat igång igen. Jag har inte varit så aktiv i mitt bloggande men ser fram emot att kika runt lite ikväll. Inspirerande förströelse gratis... Aldrig fel.
Några Instagram från veckan som var. Det var sista julveckan för oss. En skön och lugn vecka. Jul och nyår var avklarade och kvar var lugnet, tid för lek, familjenärvaro och hemmapyssel. Julen får vara kvar ett tag till hemma hos oss. Det fick vara nog med den typen av städning och plock tyckte vi. Vi firade både jul och nyår hemma hos oss och det blir en del fixande då. Vi var också rätt slut av diverse sjukdomar som toppades av att sonen fick vinterkräksjukan den här veckan. Jag och min man hann precis med en trevlig middagskväll innan vi tvingades till isolering pga smittorisken. Vad gör man då? Fixar hemma! Medan min man började slutrenovera vår lilla toalett "den gröna" (äntligen taklister och snart även nytt golv, dörrfoder och golvsocklar) så körde jag ett välbehövligt tvättmaraton. Som en markering av julfridsslut och uppladdning för vardag bakade vi frukostbröd och lunchpaj på söndagen. Nu är vi redo för vardag igen.
En lugn helg med lilla familjen. Det var verkligen vad jag behövde känner jag nu. Det har varit full aktivitet i veckan med två lussefiranden och en hel drös med to do:s på jobbet. Tvätthögarna har fått växa och det hela slutade med att vi funderade på att fylla på strumpförråden fast vi äger mängder. Skönt är det då att tvätta undan, ta det lugnt, skotta, bara vara och få lust till det där pepparkakshusbygget. Fick börja med att laga en del trasiga bitar, brände mig bara lite på sockret och det var svårt att få barnen att sätta godisarna på husen snarare än i munnen. Men till slut så blev de klara! "Får vi panga dem nu", frågade lilla dottern... :)
Inviger en tidig julklapp idag. Ett fat från Georg Jensen. Väldigt enkelt. Bockad plåt med tre inbuktningar, perfekt för att servera tre sorters kakor på. En smal ljusstake passade också i en av inbuktningarna. Kul och fin present som kommer att passa bra för småplock till bubbel tänker jag. Glansen och enkelheten kan tillföra en glamourös touch som mina övriga fat faktiskt saknar. Har mest lite grövre keramikfat här hemma. Snyggt det med, men inte alltid.
Förra veckan var händelserik med på tok för många resdagar i familjen, mycket julstämning, champagnefirande, pyssel och glöggfikan. Jag hade gärna tagit jul redan nu känner jag. Höstens höga aktivitet känns i kropp och själ. Varje cell i min kropp skriker efter vila. Ska bara jobba lite till först... Men inga fler resor innan jul, nu ska jag "bara" avsluta och sammanfatta det redan påbörjade.
Det här var en av mina vyer förra veckan. Jag besökte LKAB i Kiruna under veckans första dagar. Det är verkligen en häftig industrimiljö. Gigantisk och extrem på många sätt. Jag fick med mig massor av idéer att arbeta vidare med. Åkte hem och pausade en dag för att sedan åka vidare till Boliden. Denna gång kontorsmiljö men likväl med många fullklottrade sidor med mig hem. Det är en spännande process att samla in data. Man vet aldrig vad slutprodukten blir och det är häftigt att se hur tankar växer fram och successivt kopplas ihop.
Under helgen fick jag en ensam tur till stan för att köpa pysselmaterial och glögg. Skönt var det. Lite egentid med rolig shopping för en gångs skull - bra mycket roligare än att leta barnkläder, köpa mediciner eller mat som är det jag oftast handlar. Det blev en knarrande vit prommenad och jag njöt av ett vackert pyntat Luleå.
Det blev julpyssel med goda vänner på lördagen och med grannar på söndagen så pysseldosen maximerades kan man säga. Glöggintaget likaså. :-) Jag hade visst pysselansvar under helgen och hade köpt fiffiga kit från Panduro Hobby. Så enkelt! Tack för det! Fina kottetomtar blev det. Och så blev jag inspirerad av Craft and Creativitys fina blogginlägg med pärplattehjärtan. Det blev en riktig hit som passade såväl stora som små och många fina mönster utöver dessa kom till. De här ska få hänga i ett fönster, eller möjligen i min trollhasselgren och sedan hoppar de nog över till granen. Vi får se.
Det här var veckan då vintern, kylan och julkänslorna kom på riktigt. Vitt puder på marken skingrade mörkret en smula. Tomtar smög sig över tröskeln. Jag ordnade företagsbesök och blev tvungen att klara ett säkerhetsprov - gick bra. Och som en grande finale gick vi på en mysig julmarknad med renar och den riktiga tomten (!) - som dottern blev rädd för. :-)
Förra veckan kom julstämningen ett steg över tröskeln till vårt hem. Jag njuter av pepparkakor och clementiner. Finns det något godare?
Kickade även igång Dr Grane 1.0. Nu får det vara slut på självmisshandeln för ett tag. Jag byter den mot mer hälsosamma val som förvisso kan upplevas rätt plågsamma de med. Tränat har jag förvisso alltid gjort men nu ska det bli tätare mellan gångerna och framför allt det ska ha högre prioritet i mitt liv än vad det har haft senaste tiden. Tackade även ja till att vara med i en körsimulatorstudie. Alltid lika kul. Dessutom rätt skönt att vara på andra sidan - testperson - denna gång.
På kvällarna har jag tänt massor av ljus och hängt i soffan så fort barnen slocknat bakom sitt draperi. Så skönt med mysiga soffkvällar med spännande serier att följa som kontrast till kvällsjobbande. Njuter!
Fnitter, god mat och tjejsnack i läcker miljö... Kan man starta helgen på bättre sätt?
Så var det fredag igen. jag har haft en lång men rolig föreläsning om vad vi ska tänka på när vi designar maskiner och produkter (människa-maskin-interaktion). Det blev många videoklipp från Star wars bland annat. Kul men intensivt, på engelska dessutom, så nu blir det skönt med helg. Utekväll med tjejerna väntar. Vi ska testa en splitterny restaurang som är riktigt fin och som fått en hel del lovord så det ser jag fram emot. Bilderna är instagram jag tagit på jobbet, på väg mot helg... :)
Veckorna rusar iväg och snart börjar julstöket. Helgerna just innan jul brukar vara intensiva och alldeles för få så är det någon gång vi vill ha något icke-juligt gjort så är det nu, den här helgen. Två projekt står definitivt på listan. Under alldeles för lång tid har vi klätt om våra stolar i köket och det projektet får gärna avslutas nu - bra eftersom vi kommer att behöva alla stolar vi äger både under jul och nyår. Därtill ska barnens sovborg få ett mer rejält golv. En par timmars jobb blir det men det är alltid lika skönt när det är klart.
Visar några Instagram från veckan som var. Det var ett lugnt tempo hela veckan, förutom söndagen som slutade i totalt kaos. Jag jobbade en del hemifrån med en hög med tentor som krävde sitt. Tar tid men inte så mycket energi så det passade ganska bra den här veckan. Var hemma och vabbade en dag och njöt av lugn och ro med lilla familjen. Det blev pysselstund med målarfärg en av kvällarna. Denna gång på pizzakartonger - fungerade hur bra som helst. Sen kom helgen och nervös uppladdning inför sonens kalas med 18 barn. Huuu. Fantastiska barn men på tok för många. Eller så var det vi vuxna som var för få och med på tok för få pedagogikpoäng. Svettigt blev det. Men barnen verkade ha kul och det är väl det som är poängen. Sonen gillar inte gräddtårta så jag förvandlade en morotskaka till en smurftårta genom att färga ostkrämen blå och bre den över och på ett mellanlager i tårtan. På med ett lager färdig mandelmassa och så var det klart. En hit! Lite läskig skattjakt i källaren blev det också. Kul. Men det är väldigt skönt att ha det bakom sig.
Tittar tillbaka på veckan som var. Kanske blir det ett stående inslag här på bloggen, kanske inte. Veckan som var var en väldigt annorlunda och speciell vecka för mig på flera sätt. Allt på en gång kan man säga. Jobbigt och roligt om vart annat. Nu är jag doktor i alla fall, äntligen, och en mycket trött sådan.
Bilderna visar mitt kreativa kaos där jag både jobbat och planerat fest i veckan. Ingefärste har varit veckans viktigaste dryck för att hålla en envis förkylning i schack. Det har bakats för fest och jag har blivit firad av många på flera sätt. Mitt i alltihop har jag försökt fånga de mysiga stunderna med barnen och försökt ha en vanlig vardag med stärkande gröt och värdsligheter. Inte det lättaste alltid men jag tror att det är viktigt att kunna vara kvar i nuet och njuta av livet som pågår även om det finns stora mål som hägrar några dagar bort.
Utöver allt som rör min disputation just nu blir det också en del resor. Framtidsoperatören heter mitt kommande projekt och med det blir det en del resor till Kiruna, Boliden och Göteborg. Förra veckan blev det en tur till ett snöigt Kiruna med besök på 540 meters djup i LKAB-gruvan. Det är verkligen en annorlunda och fascinerande miljö. Mörka långa gruvgångar. Stora maskiner. Det svarta guldet... En märklig kontrast mot det vitaste vita ovan jord. Passade på att göra årets första snöboll. :)
Bodde på Scandic som har ett samarbete med Jamie Oliver. Har hört om det men inte haft tillfälle att se alla fina detaljer förrän nu. Snyggt var det och med bra miljövänliga budskap! En annan rolig detalj var den stora skålen med lakrits vid kaffet. Annorlunda men väldigt populärt!
Enligt gammal tradition spikas en avhandling upp i biblioteket tre veckor före disputationen. Det är för att alla ska ha möjlighet att granska den och sedan kunna komma och ställa frågor, kritisera, och ifrågasätta. Idag är redan en avhandling så pass väl granskad innan den ens blir tryckt så det hela känns mer som ett festligt tillfälle än ett granskningsevent. Biblioteket bjuder till och med på bubbel (alkoholfritt) för såväl doktorand som följeslagare. För mig blev det precis som allt annat just nu - en sista minuten grej. Men jag hann få med mina barn och svärföräldrar och fick därför ypperlig hjälp med själva spikandet. Frågade min dotter senare på kvällen vad det är hon tror att jag gör när jag jobbar. "Hamrar och spikar" blev svaret förstås. :)
Och innehållet i lådan jag hämtade på stan härom dagen... Finns även på webben.
Det konkretiseras och närmar sig med stormsteg... Utöver jobbet som rullar vidare i det vanliga hektiska tempot väntar nu festfix (tjiho) och min disputationspresentation (urk)...
Det här gillar jag med hösten. Lugna hemmadagar med tid för olästa tidningar och värmande te. Kylan gör att det känns mysigt och OK att slå sig ner inlindad i en filt och bara ta det lugn - så länge barnen tillåter vill säga.
Det här kollaget med Instagram som jag tagit i höst får bli mitt bidrag till Fabrikens söndagsbild idag.
Var och hämtade ut ett mycket efterlängtat paket på stan igår. Däri ligger den - avhandlingen. Gissa om det kändes bra. En obeskrivlig känsla faktiskt, och overklig. Det känns konstigt att inte behöva skriva ett enda ord till. Inte ett enda. Nu är det annat som ska jobbas undan, tentor ska skrivas och rättas, presentationer ska förberedas och hållas och projekt ska kickas igång. Men först tog jag en tur på stan. Unnade mig. Efter alla dessa snabba shakes och wraps framför datorn tog jag en riktig lunch på ett fik och fick en bit tårta (!) på det. Ska förstås fira ordentligt när jag blir klar på riktigt och först nu infann sig inspirationen att planera det hela. Jag älskar fester, så mysigt och galet kul ska det bli. Jag är så uppfylld av Turkiet just nu att jag väljer att hämta min inspiration därifrån. Hittade många fina detaljer på Indiska - mustigt, orientaliskt och varmt får det bli. Mycket ljus med toner i lila, silver, guld och med ett stänk orange. Till det en buffé med oliver, fikon, dadlar, kyckling, köttfärsspett, piroger, yoghurtsås, bröd och sallader. Mmm, det blir bra!
Det blev en härlig, rolig och skön eftermiddag och på det kom den allra första snön.
.jpg)
