Funderar lite över gårdagsfenomenet med påskkärringar och påskgubbar. Är det en form av tiggeri eller bara ett gulligt sätt att sprida påskkänslor och glädje i kvarteren?
Minns själv att jag kanske inte bara var gullig ibland, för länge sedan då det begav sig för min del. Det var lite jobbigt att gå runt, och läskigt. Ansåg nog att besväret var väl värt de slantar och godisar jag fick. Hoppas att jag i alla fall tackade och önskade glad påsk och inte bara stoppade näven i godisskålen och kilade vidare... Minns inte.
Tja, tiggeri eller inte. En sak är i alla fall säker. Det är en bra övning för barnen för att övervinna rädslan att knacka på hos och möta främmande människor.
Glad påsk!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar