Eye catchers...

Det är en utmaning att fotografera hemma hos oss. Det finns många fina detaljer - som det ofta gör i äldre hus - men också många, många, många skavanker. Lite färgskav på någon dörr, golvknarr och buktande väggar kallar vi charmigt här hemma. Det får vara. I alla fall för nu. Men så finns det större skavanker som är svåra att blunda för. Så kallade "eye catchers" som mina ögon hakar upp sig på och som tyvärr skriker att det behövs handpåläggning och det snart. Det blå golvet på lilla toaletten var ett sådant. Nu när det är så gott som klart (bara den där tröskeln också...) börjar vi förstås direkt söka efter nästa åtgärdsprojekt. Listan är lååång men vi tror det blir fönstren. Det finns en anledning till att jag oftast går nära när jag tar mina bilder. Jag kan nämligen inte backa för då blottas mina ångestområden och det förstör hela bilden. Det är inte för att lägga fram en fasad utan helt enkelt för att jag gillar att fota lugna, fina bilder - det är min hobby.

Eftersom vi byter fokusprojekt här hemma nu så tänkte jag lägga ut en annan typ av bild här idag. Den där jag tar ett kliv bakåt. Och fokuserar på skavanken... Så här ser det ut runt nästan alla våra fönster. Vi målade och fixade innan vi flyttade in för ca 3 år sedan. Märkte ganska snart att ventilationen var undermålig och att det drog fasligt kallt från fönstren om vintern. In med ventilation och ett fönsterbyte på det och ta da.... Alla ytskikt förstörda. Pö om pö har vi jobbat med att dölja ventilationsrör och annat och nu tar vi alltså sikte på fönstren. Skönt!

I och med det här bildprojektet fick jag syn på något annat också... Våra fönster gå knappt att se igenom och skulle verkligen må bra av en putsning. Ett bra mycket enklare projekt som jag kan kicka igång redan nu. Vi vabbar än så det passar rätt bra. Är galet rastlös!

Jag, just idag...

Ett sent blogginlägg idag om det som är jag. Inga stora tankar eller kloka ord. Jag är för trött och sliten efter flera sömnlösa nätter och ändå mycket jobb. Det är svårt att få livspusslet att gå ihop ibland. Och just det är en del av vad som är jag just nu. En kompott av mammaliv och forskarambitioner. Men jag vill inte att mitt liv ska rusa förbi i en oändlig massa måsten och borden. Jag försöker krydda vardagen så gott det går med sådant jag finner njutbart och glädjefullt. Familjen och goda vänner finns alltid med som viktiga kryddor. Därtill kommer omsorgen av vårt vackra hus som vi får låna för en tid - för så kan man väl se det när man bor i ett riktigt gammalt hus. Vi har det till låns, är tacksamma för den omsorg någon en gång i tiden lagt på alla detaljer. Varje dag njuter jag av det. Ett glädjeämne för oss är att sakta få skapa ett hem som vi trivs i. Någon god kaffekopp, lite fotograferande och färska blommor på det så känns livets vardagsknotande rätt ok.

Det var en liten tanke om vad som är jag just idag. En trött mamma till sjuka barn. Åh vad jag skulle behöva en resa eller bara en lyxig massage just nu. Var är livets pausknapp? Just det det fanns ingen. Lika bra att säga godnatt. :)

Temat på Fabriken idag är just jag - this is me.

Veckan som var...

Bilder från mitt Instagramkonto (drgrane) skvallrar om mycket hemmavarande. Några delar lugn och ro med fika och mys och en stor portion sjuka barn. Det var hög feber som inte ville ge med sig och hosta som skakade om de små kropparna - framför allt sonens. Han är lungsjuk och behöver lite extra omsorger och pyssel under sådana här sjukperioder. Vi är glada så länge vi har honom hemma. Tråkiga sjukhusrum har vi sett nog av. Det blev några bilder på helgens hemmapysselprojekt också - man får ju passa på när man ändå är låst hemmavid. Schackrutigt golv till lilla toaletten. Det är inte helt klart än men effekten är ändå slående och vi njuter. Kul är det att fixa och förändra. Och när man väljer själv så blir det ju dessutom alltid i ens egen smak. ;)

Yasuragi fick bli schackrutigt golv

Här skulle jag ha varit i helgen. På Yasuragi, Hasseludden. Yogamassage och övernattning med bästa mannen var bokat. Det var en av mina disputationspresenter och det hade varit galet skönt att komma iväg på något sådant just nu. En plats där allt går ut på att njuta, ta det lugnt och ta hand om sig själv. Tur att det finns sådana ställen. Det är inte alltid så lätt att hinna med sig själv i vardagshetsen.

Men nu blev det ingen stockholmsweekend och Yasuragi den här helgen. Influensan satte stop för det och jag är oerhört glad över att vi var förnuftiga nog att köpa till avbokningsskydd för både resa och spa.  Det brukar ju sällan behövas men just den här gången sparade vi mycket på det. Skönt. Vi får ta sikte på en ny helg och hoppas att vi varit sjuka nog för ett tag.

Istället blev det en lugn familjehelg. Sonen fick en ny Skylander för ett tappert sjukhusbesök och mycket tid har spenderats med spel och film i soffan. Vi passade på att utnyttja hemmaisoleringen till lite hemmapyssel också. Lilla toaletten fick schackrutigt golv (äntligen) och golvsocklar. Det tar sin tid att renovera men det går i varje fall framåt. Det har lagts mycket tid på förarbete men just den här helgen blev det en påtaglig förändring som lyfte och syns. Jättekul! Nu kvarstår bara lister runt dörren och en ny tröskel...

Det här blir mitt bidrag till Fabriken idag.

Året som var

Avhandling

 

Tittar tillbaka på året som var. Det var ett år med mycket ångest och mycket jobb. Jag hade bara ett enda mål och det var att bli klar med min doktorsavhandling. Efter många års slit ville jag få lämna den bakom mig och gå vidare. Doktorandlivet är svårt att beskriva. Det kan låta angenämt och rentav lyxigt att få studera i flera år med lön och fri arbetstid. Det som inte syns lika tydligt är de höga kraven och arbetet som är svårt att lämna - man känner sig aldrig helt klar - det finns alltid mer att göra. Först nu som doktor kunde jag ta en riktig semester utan den gnagande känslan av att jag borde skriva/läsa/räkna/tänka. Borde, borde, borde. Det ordet har följt mig som en mardröm. En känsla av att vara jagad, hela tiden, rädslan för att inte hinna, inte vara good enough. Fy så hemskt det var.

För att orka firade jag mycket under året. Även små steg i rätt riktning uppmärksammades med skumpa eller lite extra god mat. Tydliga markeringar var viktiga eftersom känslan av framgång inte riktigt ville infinna sig ändå. Stressen var för hög för att kunna stanna upp och känna glädje. Istället för att se det jag gjort var jag helt fokuserad på det jag hade kvar att göra. 

Slutligen nådde jag målet. I november försvarade jag min avhandling, blev godkänd och kunde därmed gå vidare. Så oerhört skönt för både mig och min familj. Det stora oket var borta och jag kunde börja fokusera mer på min familj och min hälsa igen. Mycket välbehövligt!

Blogg

Som en motvikt till allt skrivande startade jag den här bloggen. Det var i maj, snön låg fortfarande kvar och jag längtade efter sol och glada sommardagar. Bloggen skulle bli min kreativa oas tänkte jag. Ett ställe för det opretentiösa. Där jag kan skriva hur jag vill, om vad jag vill. Så blev det också. Bloggen blev en bra motvikt till allt jobb.

Resa

Min mamma fyllde 60 och bjöd oss till Turkiet en vecka. Jag lämnade in min avhandling till tryck dagen innan vi åkte och lämnade datorn hemma. Det var riktigt skönt! Där kunde jag faktiskt pausa, njuta och bara vara med min fina familj. Underbart var det och jag längtar tillbaka.

Hemmafix

Vi hann också med ett par mindre hemmaprojekt under året. Vi (jag och min man) gillar att renovera och fixa tillsammans - ett måste misstänker jag om man köper en gammal lägenhet med många skavanker att se över. En våningssäng förvandlades till en lekborg/sovkoja till barnen. Har skrivit om det tidigare här. Våra dörrar fick äntligen nya handtag och våra köksstolar fick nytt tyg. Båda projekten var efterlängtade och mycket välbehövliga.

 

Fotouppdrag

Två fina bröllop fick jag vara med och fota under sommaren. Det är alltid lika roligt. Alla är så fina och glada och detaljerna många.

Summa summarum blev det ett slitsamt år men ändå ett bra år. Det var ett år då jag såg ett slut på en lång resa, nådde målet och kunde blicka framåt. Nu kan det bara bli bättre. :-)

Veckan som var

Några Instagram från veckan som var. Det var sista julveckan för oss. En skön och lugn vecka. Jul och nyår var avklarade och kvar var lugnet, tid för lek, familjenärvaro och hemmapyssel. Julen får vara kvar ett tag till hemma hos oss. Det fick vara nog med den typen av städning och plock tyckte vi. Vi firade både jul och nyår hemma hos oss och det blir en del fixande då. Vi var också rätt slut av diverse sjukdomar som toppades av att sonen fick vinterkräksjukan den här veckan. Jag och min man hann precis med en trevlig middagskväll innan vi tvingades till isolering pga smittorisken. Vad gör man då? Fixar hemma! Medan min man började slutrenovera vår lilla toalett "den gröna" (äntligen taklister och snart även nytt golv, dörrfoder och golvsocklar) så körde jag ett välbehövligt tvättmaraton. Som en markering av julfridsslut och uppladdning för vardag bakade vi frukostbröd och lunchpaj på söndagen. Nu är vi redo för vardag igen.

Årets första projekt

 

Börjar året med magsjuka... Inte det roligaste. Sonen är utslagen men vi andra är relativt pigga och sysselsätter oss i vår "karantäntillvaro" med att kicka igång årets första projekt.

Vår lilla gröna toalett har aldrig fått sin sista touch. Listning och golv är kvar att göra.

Vi har beställt lister från listspecialisten som stämmer väl med listerna i övriga lägenheten. Känns kul att få återskapa den ursprungliga känslan - så gott det går.

Att huset är gammalt vittnar källaren om. Vi konstaterar att verktyg var bra mycket snyggare förr. Inga rackliga plastdetaljer där inte.

Håller nu tummarna för att vi övriga får hålla oss friska.

Äntligen fräscha stolar!

Detta stolsprojekt. Jag tror faktiskt att det har pågått under hela tre års tid, kanske tom något mer. Helt otroligt. Det startade under en dag då viljan var så stor och insikten om vår knappa tid liten. Att beställa hem fuskskinn gick så lätt, några knapptryckningar på dator bara. Det kändes så bra. Det skitiga tyget skulle en gång för alla bli ett minne blott. Hmm... Så blev det inte riktigt. Det var först förra helgen vi fick sista dynan på plats. Hurra! Nu känns det galet bra!

Fick ett bra tips av min man under projektets gång. Om skruven har ett svagt kryss över krysset, som på bilden, så är det Pz-bits som gäller. Den andra sorten, Ph är för vanliga kryss-skruvar.

Det hade jag aldrig kommit ihågom det inte hade varit så här tydligt när man ser själva bitsen. Pz-bitsen har ett extra kryss också. Så självklart egentligen, jag har bara aldrig tänkt på det förr. Inte synat dem så noga. Med rätt bit går det bra mycket lättare. :-)

Och min fina smyckestång fungerar perfekt när de envisa stiften ska tas bort.

Blir ordentligt slut efter en omgång med häftmaskinen och har fortfarande ett hemskt skavsår på mitt pekfinger från att ha dragit tyget. Galet egentligen. 

Det är så skönt att det nu är klart. Nu har vi både stagat upp (ekbiten mellan de främre benen) och sågat till sitsen (var för rund tidigare, tyckte vi) och bytt tyget till ett barnvänligt och avtorkningsbart. Nu fungerar de igen och det känns så bra att ha räddat våra billiga stolar istället för att ge upp och köpa nya.Det var inte så enkelt som jag tänkte den där dagen då vi klickade hem tyget men ekologiskt blev det så det var klart värt det.

Fredag och middag med tjejerna innan helgens projekt drar igång...

 

Så var det fredag igen. jag har haft en lång men rolig föreläsning om vad vi ska tänka på när vi designar maskiner och produkter (människa-maskin-interaktion). Det blev många videoklipp från Star wars bland annat. Kul men intensivt, på engelska dessutom, så nu blir det skönt med helg. Utekväll med tjejerna väntar. Vi ska testa en splitterny restaurang som är riktigt fin och som fått en hel del lovord så det ser jag fram emot. Bilderna är instagram jag tagit på jobbet, på väg mot helg... :)

Veckorna rusar iväg och snart börjar julstöket. Helgerna just innan jul brukar vara intensiva och alldeles för få så är det någon gång vi vill ha något icke-juligt gjort så är det nu, den här helgen. Två projekt står definitivt på listan. Under alldeles för lång tid har vi klätt om våra stolar i köket och det projektet får gärna avslutas nu - bra eftersom vi kommer att behöva alla stolar vi äger både under jul och nyår. Därtill ska barnens sovborg få ett mer rejält golv. En par timmars jobb blir det men det är alltid lika skönt när det är klart.

Trevlig helg!

Barnborg byggd för lek och sköna drömmar

I barnens rum dominerar deras sovborg. Vi byggde den för att de skulle få "tak över huvudet" och ett mysigt krypin att sova i. De sover nämligen tillsammans i en stor säng under borgen. Det hela började med ett spontanköp av en billig våningssäng från Röda korset. X antal timmar, några plywood-skivor, målarfärg, tyg och detaljer senare var den klar. Hade vi vetat vad vi gett oss in på hade vi antagligen nöjt oss med en mer ordinär sänghimmel. Å andra sidan hade vi kunnat stanna på många av delmålen under projektets gång. Det var ju bara det att det var så roligt att göra klart när man väl målat upp en inre bild av vad det skulle bli.

Barnen klättrar upp i borgen på en vägg av hål och handtag och där uppe håller både "mysprinsar," "krigarprinsessor" och allt annat möjligt till. Bara fantasin sätter gränser. Nästa projekt är att få upp en beställd och levererad skogstapet där uppe. En vacker dag så...

På sidan av borgen har utklädningskläderna fått en plats. Just nu dominerar krokarna och lådan av rosa prinsessattiraljer. Storebror är föga intresserad av utklädning just nu, och har väl egentligen aldrig varit det heller. Spegeln, som vi målat i guldfärg, är ett fynd från återvinningsmarknaden.

Barnborgen får bli mitt bidrag till Fabrikens torsdagstema "barnrum".

Äntligen funktionella dörrhandtag

Jag skrev i ett tidigare inlägg (Dörrhandtag) om våra trasiga och delvis obefintliga dörrhandtag som vi haft här hemma. Efter tre års bök med tänger och tillfälliga lösningar hamnade plötsligt handtagen högst på prio-listan. Svårast var att välja nya. Det fick bli en kompromiss mellan utseende och pris. Sen när de väl kom hem gick det snabbt att byta. Och här har ni resultatet.

Det blev Habos dörrhandtag med mässing och vitt trä. Kanske sprejas trädelen svart en vacker dag. Men just nu är vi nöjda med dem, precis så som de är. Och det bästa är - att de fungerar!

Anledningen till att vi slopade bakelit och valde mässing är att alla övriga dörrdetaljer här hemma är i mässing. Det är mer enhetligt nu.

Dörrhandtag

Garderobsdörr med partiellt dörrhandtag

Att leva i en charmig 20-talslägenhet med högt i tak, stora fönster, osv, osv, har sina nackdelar. Det är förstås väldigt slitet på sina ställen. Vissa skavanker kallar vi charm medan andra bara stavas irritation. En sådan irritation som stått på vår lista över önskade renoveringsprojekt (flera A4-sidor lång) sedan vi flyttat in är våra delvis obefintliga dörrhandtag. Det finns gränser för hur länge man orkar springa efter en tång så fort en dörr - som inte får stängas - går igen. För att inte tänka på mardrömmen att bli instängd i vår garderob utan möjlighet att ta sig ut. Huuu...

Bild på bakelithandtag från Byggfabriken

De handtag vi har idag är gjorda av formpressad bakelit och påminner om de som finns att köpa via Byggfabriken (595 kr/par). Det bästa hade förstås varit att ersätta det gamla med snarlika nya. Men, nu är alla andra dörrbeslag här hemma gjorda av mässing, och när vi ändå ska byta så känns det lockande att välja något vi gillar snarare än att bara bevara det gamla. Blev till exempel väldigt förtjust i dessa dörrhandtag i mässing och svartmålat trä. De finns också på Byggfabriken och vi kan snabbt konstatera att smakar det så kostar det. De kostar nämligen 895 kr/par.

Bild från Byggfabriken

Kanske blir det då dörrhandtag från mer plånboksvänliga Habo istället (350 kr/par). Det finns många fina där men den sort vi fastnat för (just nu) är den här. Handtag i mässing med vitt trä. Kanske blir det nya handtag i höst, kanske blir det mässing, kanske blir det just de här. Fint skulle det bli, det är jag tämligen säker på.

Bild från Habo

Make over

Vi har fönster i stort behov av en renovering och fick plötsligt möjlighet att ge mer karaktär åt det rödvita. Det lutar mot linoljefärg i en varmgrön nyans. Om man vågar alla möjliga pasteller i Västervik (som jag skrev om i inlägget Fönstertittande) ska väl vi våga lite grönt vid den norrländska älven.