Semestertugg

Idag har jag läst DNs nyhetskrönika "Jag älskar när folk säger att semestern var skitjobbig" av Åsa Beckman. Den handlar om att vi (kanske mer nu än förr) maximerar det positiva när vi beskriver våra semestrar/helger/liv för varandra. Inget nytt diskussionsämne, snarare har det skrivits en hel del om just det, inte minst sedan vi började dela med oss av våra liv via facebook, twitter, instagram etc. Åsa vill ha mer råa, krassa och antagligen mer sanningsenliga svar. "Semestern var skitjobbig, vi bråkade mest och ungarna var sura och hotellet var inte värt pengarna." För att, då kanske vi kan gå hem med känslan att den egna sommaren kanske var rätt OK ändå.

Men vänta nu... Handlar inte hela problematiken om att vi jämför oss för mycket med andra? Min semester blir ju egentligen inte ett dugg bättre av att någon annan har haft en dålig semester, likväl som den inte blir sämre av att någon beskriver sin som helt underbar. Det borde vara min egen upplevelse och känsla som har betydlse för mig. Den känslan är dessutom ofta oberoende av kostnader, platser och detaljer. En middag i en urtjusig miljö med svindyr mat kan bli katastrof medan middagen på en snabbmatskedja kan sluta i en skrattexplosion. Jag har förövrigt haft en av mina mest romantiska middagar med min man med en näve pommes i handen. Det fanns inget romantiskt i den miljön vi var överhuvudtaget, det var enbart grundat i situationen och den egna känsla.

Och så var det det där med fikarummen. Det är viktigt för oss människor att få prata och ventilera våra känslor och upplevelser. Våra fikan är små viktiga terapisessioner. Enbart positiva plattityder skulle få mig att gäspa. Det samma gäller svar som bara lyfter fram och fokuserar på det negativa. Gnäll kallas det - vem gillar gnällspikar. Alla måste få gnälla av sig ibland, men bara gnäll på fikarasten, huuu, då betackar jag mig. Det är blandningen, humorn, skratt och gråt som skapar dynamik och ger mig energi. Någons vackra upplevelse kan skapa drömmar och ge inspiration medan någon annas elendiga semesterotur kan bli något vi igenkännande skrattar åt. Jag vill höra andras berättelser, inte för att få en måttstock för mina egna upplevelser, utan för att fördjupa relationer, få nöjsamma avbrott i arbetet och skapa samhörighet.