Det är något magiskt över ved. I alla fall i byarna i norr och främst för männen. Det samlas, huggs, visas och pysslas om. Vedboden, det käraste rummet på gården. Så mycket trygghet finns det där. Värme för flera år framöver. Vackert är det också, det grånade, staplade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar