Drömmer om...

Bild från H&M

Drömmer om vår.

Bara ärmar.

Uppvikta jeans och ballerina.

Möta våren söderöver.

Det drömmer jag om...

Och så startar jag helgen med lite musik.

Nu blev det Beyoncé - Halo.

Ett glas vitt till det kan det bli.

Trevlig helg!

Underbara vårvinterdagar

I norra delarna av vårt avlånga land har vi ingen vår så här års. Jag skulle nästan vilja påstå att vi hoppar över våren helt och hållet. Vi har något vi kallar vårvinter istället. Soliga, härliga utedagar med korvgrillning i ett gnistrande vitt landskap.

Ett av våra favorittillhåll så här års är parken i området där vi bor. Där finns fina eldstäder, vackert grånade trämöbler och gratis ved. På somrarna håller ett fik öppet i det vackra huset på bilden. Också det ett favoritställe.

En chokladmuffins och termoskaffe på det och dagen är gjord.

Det här blir mitt bidrag till Fabrikens tema uteliv idag.

Galenskap... Det är fantastiskt fint väder. Barnen leker i framtinad sand på stranden. Fika i solen väntar. Jag och maken står och slipar fönsterfoder. Gaaah, så tråååkigt.

Har du någon vilodag i veckan? Ja eller nej

 

Jag bläddrade lite i en bok om att hitta balans i livet och fastnade vid frågan "Har du någon vilodag i veckan?". Ja, tänkte jag spontant. För jag jobbar ju inte varje dag... Men, det beror förstås på vad det är man menar med att jobba. Om jag räknar in alla måsten jag har i huvudet utöver mitt betalda arbete ja då blir svaret ett helt annat. Det är, tvätt och städ och fix och trix mest hela tiden.

En vilodag. En dag för umgänge. En dag utan måsten. Vad skönt!

Nu är det påskledigt och som upplagt för att hinna med lite mer vila än vanligt. Varför inte stanna kvar i sängen lite längre och busa med barnen? Perfekt start på en vilodag!

Dottern tycker att mitt nattlinne är sååå fint. :) Idag är det söndag och Fabriken fylls med härliga bilder igen. Att kika in där med en kopp kaffe i handen känns också som ett typiskt bra vilodagsgöra!

Önskar en härlig (och ledig) påsksöndag!

Påskkärringar och påskgubbar

Funderar lite över gårdagsfenomenet med påskkärringar och påskgubbar. Är det en form av tiggeri eller bara ett gulligt sätt att sprida påskkänslor och glädje i kvarteren? 

Minns själv att jag kanske inte bara var gullig ibland, för länge sedan då det begav sig för min del. Det var lite jobbigt att gå runt, och läskigt. Ansåg nog att besväret var väl värt de slantar och godisar jag fick. Hoppas att jag i alla fall tackade och önskade glad påsk och inte bara stoppade näven i godisskålen och kilade vidare... Minns inte.  

Tja, tiggeri eller inte. En sak är i alla fall säker. Det är en bra övning för barnen för att övervinna rädslan att knacka på hos och möta främmande människor.

Glad påsk!

Mars - månaden då ljuset återvänder

 

Det är tema mars moodboard i Fabriken idag och jag fick fundera en del över vad mars har inneburit för mig. Vi har fortsatt vara sjuka, varje vecka, helt otroligt. Det har präglat familjen rakt igenom. Har känt mig trött, sliten, less. Isolering. Stök. Jobbstress. Det måste vända snart. Och jag känner hopp, hopp om vår. Det skarpa ljuset som letar sig in skingrar mörkret en smula. Därför fick det vara med i min moodboard. Mars - månaden då ljuset återvänder.

En knäckt penna och ett skrynklat papper fick symbolisera min nuvarande jobbsituation. Jobbar i uppförsbacke just nu. Har för mycket på mitt bord. Inte kul. Inte bra.

Black gold from Lappland... Tycker att vår gruvnäring är fascinerande. Det är spännande företag jag jobbar med just nu. Kommer alltid hem med massor av nya idéer och inspiration från mina företagsbesök. Det är den roliga delen av mitt arbete.

Avslutar med en liten färgklick. När livet känns grått kan lite färg pigga upp. Alla medel som fungerar är bra. :)

Skärtorsdag idag.
Så skönt.

Önskar er en glad påsk!

I wanna scream and shout, and let it all out... Just så känns det just nu. Det är för mycket sjukdom, det är för mycket jobb, för mycket av allt. Scream and shout and let it out...

En plats för fokus och kreativitet

I förra inlägget var jag sjuk och det blev en sådan där feberomgång som aldrig riktigt ville ge sig och slutade med en ny febertopp i helgen som var. Fy så tröttsamt det är. Och olämpligt. Det passar sig inte att vara sjuk när man jobbar som bäst och har söta små som behöver omsorg och närvarande föräldrar. Hmmm... Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Fortfarande sliten och trött och med tre viktiga resor och möten den här veckan spenderar jag de två fjuttedagar som blev kvar hemma. Här sitter jag när jag ska ha saker gjorda som kräver lite mer. när jag behöver full närvaro, fokus och tid att tänka. Det är då jag blir kreativ och arbetar som bäst. Jag älskar att vara i sociala sammanhang med mycket människor och hög aktivitet. Men det tar också mycket av min energi. Jag behöver landa och tanka lugn emellanåt, för att vara på topp när det gäller. Här är det så. Lugnt och tyst. Skönt.

Fabriken har tema min bloggplats idag. Min bloggplats är inte fast. jag bloggar från många ställen, här är ett av dem.

Vårsol och hopp om friskare tider

Nu börjar vårsolen leta sig in och det känns som om allting lättar här hemma en smula. Trots att solen obarmhärtigt avslöjar det enorma behovet av en ordentlig vårstädning så njuter jag.

Provade en gammal sötsaksfavorit igen i helgen. Har alltid tänkt att det här är rätt nyttigt godis. Visst det innehåller mest naturliga råvaror men speciellt nyttigt är det knappast. Väldigt sött. Jag försöker att välja lite bättre alternativ för att komma ut ur sjukträsket för känna mig frisk och stark igen. Jag vill ha energin tillbaka. Inser att det knappast är i godishyllorna jag hittar min genväg. Fast gott var det. Nästa helg får det bli blomkålsdipp eller möjligen en god ost och vindruvor. Gott det också och nog så festligt.

En avbruten tulpan... Fin som solitär. Faktiskt mycket finare än buketten den kommer ifrån.

Hoppas att ni har haft en bra helg. Vi hoppas innerligt att det var idag allt vände för oss. Vi hade en febertopp på 39,6 i familjen igår och banne mig, det måste ha varit den sista. För nu är vi riktigt less. Två veckor med sjukdom idag. Tre veckor totalt senaste månaden. Fy.

Det här är mitt bidrag till Fabrikens söndagsbilder idag.

Kall söndag

Brrr, det är riktigt kallt ute. Vi har bara varit ute för att ta oss till badhuset den här helgen. Ingen krispig snö i världen kunde locka oss ut i kylan. Istället har det blivit en del hemmapyssel (städning) och långa fina lekstunder med barnen. Summa summarum känns det rätt skönt och bra att det blev en kall helg. Hemmamyshelger behövs också.

 
Barnen sover men spår av dagens aktiviteter ligger kvar här och där. Jag orkar inte städa en pinal till idag. Vänder ryggen till och tänker unna mig ett bad istället.

Ska bara kika in i Fabriken först för att hämta inspiration och njuta av alla fina bilder som brukar läggas upp där.

Long time no see

Jag har fått frågor om jag lagt ner bloggen och det har jag inte. Men det har varit mycket på slutet kryddat med mycket sjukdom. All energi har gått åt till familjen först och främst och därefter jobbet. Ibland ser jag en bild och ibland har jag fångats av en tanke jag velat dela med mig av men orken, tiden och allt det där som behövs för att verkligen göra någonting har inte funnits där.

Nu hoppas jag att jag går mot friskare och mer balanserade tider. Jag saknar nämligen bloggandet och fotandet.

Sätter bock för mitt senaste projekt idag, min första bok. Ett tyskt förlag, Scholars' Press trycker min avhandling. Har klickat runt och tittat på mängder av framsidebilder idag. Mina stackars kollegor fick titta på ett antal också...

Så här kommer den att se ut, ungefär...

Ibland behövs en paus och då kan det vara lika bra att dra i handbromsen ordentligt. Trotsa disk och tvätthögar. Frossa i allt som man egentligen inte har tid med som småbarnsförälder och som man egentligen har växt ifrån. Som att dra ut täcket till soffan och stanna där, med en skål glass i knät, framför någon variant av romantiskt tonårsdravel till serie... Kanske det kanske...

Tänder ett ljus idag för en fin tjej, mamma, och doktorandkollega till mig som nu lämnat oss. Stannar upp och tänker på mitt sista samtal med henne. Hon hade fina tankar om livet som jag alltid vill bära med mig och dela med mig av. Det är svårt att se någonting gott i det som drabbade henne men hon lyckades med det. Hennes önskan var att hennes sjukdom och bortgång skulle påverka oss andra i positiv rikting, hur vi ser på livet och lever det. En fin tanke. Därför skriver jag här idag för att sprida ringarna på vattnet lite längre. Gör som jag idag. Stanna upp och tänk över vad du tycker är viktigt i livet och fyll ditt liv med mer av det goda och kärleksfulla. Ta dig tid att se din omgivning. Tala om hur mycket någon betyder för dig, håll det inte för dig själv. Strössla med det positiva, det gör både dig själv och andra glada. Varför hålla inne på sånt som värmer - ett leende, en hälsning eller en kram? Välj det positiva, skapa positiva ringar på vattnet, för både din och din omgivnings skull. Lev livet, omfamna det, var glad över att ha framtiden för dig och gör det bästa av det. Börja idag genom att le åt alla främlingar du möter. :)

Fröken motvals

Det är jag idag - fröken motvals alltså. Det våras på Instagram, i alla tidningar och här i bloggvärlden. Jag är inte där än. Jag vill inte. Det är mörkt här. Frostigt vitt överallt. Och så kommer det att vara i månader. För våren når aldrig norra Sverige. Och just nu känns det lika bra så. Jag orkar inte. Jag känner mig trött från allt jobb och slit som förra året innebar. Har funderat en del på vad det här året ska bli för ett år och det jag landar i är:

Återhämtning: det här ska bli året jag slutar springa för framtida mål. Det är dags att börja promenera i nuet istället. För hälsan och familjens skull.

Hälsa: det här är året jag sätter min hälsa före mitt jobb. I längden vinner alla på det.

Familj: det här är året jag är en närvarande och glad mamma och fru. Och det är jag för att jag tackar nej till att vara sliten och stressad.

Vänner: det här är året jag orkar och vill lyssna, skratta och mötas igen.

Återhämtning och nystart alltså. Jag trotsar våren och stannar i julen ett tag till. Trotsar tiden och tar en pepparkaka till - för det är galet gott med pepparkakor och jag har en hel låda kvar. Lucky me. ;-)

Året som var

Avhandling

 

Tittar tillbaka på året som var. Det var ett år med mycket ångest och mycket jobb. Jag hade bara ett enda mål och det var att bli klar med min doktorsavhandling. Efter många års slit ville jag få lämna den bakom mig och gå vidare. Doktorandlivet är svårt att beskriva. Det kan låta angenämt och rentav lyxigt att få studera i flera år med lön och fri arbetstid. Det som inte syns lika tydligt är de höga kraven och arbetet som är svårt att lämna - man känner sig aldrig helt klar - det finns alltid mer att göra. Först nu som doktor kunde jag ta en riktig semester utan den gnagande känslan av att jag borde skriva/läsa/räkna/tänka. Borde, borde, borde. Det ordet har följt mig som en mardröm. En känsla av att vara jagad, hela tiden, rädslan för att inte hinna, inte vara good enough. Fy så hemskt det var.

För att orka firade jag mycket under året. Även små steg i rätt riktning uppmärksammades med skumpa eller lite extra god mat. Tydliga markeringar var viktiga eftersom känslan av framgång inte riktigt ville infinna sig ändå. Stressen var för hög för att kunna stanna upp och känna glädje. Istället för att se det jag gjort var jag helt fokuserad på det jag hade kvar att göra. 

Slutligen nådde jag målet. I november försvarade jag min avhandling, blev godkänd och kunde därmed gå vidare. Så oerhört skönt för både mig och min familj. Det stora oket var borta och jag kunde börja fokusera mer på min familj och min hälsa igen. Mycket välbehövligt!

Blogg

Som en motvikt till allt skrivande startade jag den här bloggen. Det var i maj, snön låg fortfarande kvar och jag längtade efter sol och glada sommardagar. Bloggen skulle bli min kreativa oas tänkte jag. Ett ställe för det opretentiösa. Där jag kan skriva hur jag vill, om vad jag vill. Så blev det också. Bloggen blev en bra motvikt till allt jobb.

Resa

Min mamma fyllde 60 och bjöd oss till Turkiet en vecka. Jag lämnade in min avhandling till tryck dagen innan vi åkte och lämnade datorn hemma. Det var riktigt skönt! Där kunde jag faktiskt pausa, njuta och bara vara med min fina familj. Underbart var det och jag längtar tillbaka.

Hemmafix

Vi hann också med ett par mindre hemmaprojekt under året. Vi (jag och min man) gillar att renovera och fixa tillsammans - ett måste misstänker jag om man köper en gammal lägenhet med många skavanker att se över. En våningssäng förvandlades till en lekborg/sovkoja till barnen. Har skrivit om det tidigare här. Våra dörrar fick äntligen nya handtag och våra köksstolar fick nytt tyg. Båda projekten var efterlängtade och mycket välbehövliga.

 

Fotouppdrag

Två fina bröllop fick jag vara med och fota under sommaren. Det är alltid lika roligt. Alla är så fina och glada och detaljerna många.

Summa summarum blev det ett slitsamt år men ändå ett bra år. Det var ett år då jag såg ett slut på en lång resa, nådde målet och kunde blicka framåt. Nu kan det bara bli bättre. :-)

Veckan som var

Några Instagram från veckan som var. Det var sista julveckan för oss. En skön och lugn vecka. Jul och nyår var avklarade och kvar var lugnet, tid för lek, familjenärvaro och hemmapyssel. Julen får vara kvar ett tag till hemma hos oss. Det fick vara nog med den typen av städning och plock tyckte vi. Vi firade både jul och nyår hemma hos oss och det blir en del fixande då. Vi var också rätt slut av diverse sjukdomar som toppades av att sonen fick vinterkräksjukan den här veckan. Jag och min man hann precis med en trevlig middagskväll innan vi tvingades till isolering pga smittorisken. Vad gör man då? Fixar hemma! Medan min man började slutrenovera vår lilla toalett "den gröna" (äntligen taklister och snart även nytt golv, dörrfoder och golvsocklar) så körde jag ett välbehövligt tvättmaraton. Som en markering av julfridsslut och uppladdning för vardag bakade vi frukostbröd och lunchpaj på söndagen. Nu är vi redo för vardag igen.

Årets första projekt

 

Börjar året med magsjuka... Inte det roligaste. Sonen är utslagen men vi andra är relativt pigga och sysselsätter oss i vår "karantäntillvaro" med att kicka igång årets första projekt.

Vår lilla gröna toalett har aldrig fått sin sista touch. Listning och golv är kvar att göra.

Vi har beställt lister från listspecialisten som stämmer väl med listerna i övriga lägenheten. Känns kul att få återskapa den ursprungliga känslan - så gott det går.

Att huset är gammalt vittnar källaren om. Vi konstaterar att verktyg var bra mycket snyggare förr. Inga rackliga plastdetaljer där inte.

Håller nu tummarna för att vi övriga får hålla oss friska.

Nytt år och fortfarande trött och sliten från svår inflammation i kroppen och tuff kur på det... Suck... Men kanske bra ändå på något sätt. Jag behövde komma ner i varv och hade svårt att bromsa för att vila ikapp efter årets maratonlopp mot doktorsexamen. Kanske var det här kroppens sätt att säga ifrån. Jag vet inte. Nu vilar jag i alla fall. Har gjort två punktinsatser för en mysig julafton och därefter magisk nyårsdito. Däremellan har vila och mys med barnen varit allt. Känns som en bra start på det nya året som ska präglas av återhämtning och nystart - har jag tänkt.

Man ska inte ropa hej förrän man kommer över bäcken, heter det. Så sant. Kände mig bättre igår och utnyttjade läget till en del nödvändigt ståhej som hör julen till. Borde förstås stannat i sängen istället. Förvärrat läge och en antibiotikakur blev resultatet. Tjolahopp, tjolahej!

Hmm... Barnen har fått legokalendrar i år och könsskillnaden skriker oss rakt i ansiktet vissa morgnar. När sonen får vapen får dottern ett städkit, med hink, skräp och borste... Ja, det är sant. Ett legostädkit. Oh my... Vad säger man. Tur att det inte speglar av sig helt i deras lekar. Vår tjej springer runt med rosa askungenklänning och svärd, gör arga grimaser och kallar sig pirat medan jag hör sonen leka mamma-pappa-barn ibland - med sina bilar. :-) När lekindustrin fattar noll hittar barnen sina egna vägar. Och tur är väl det.