Underbara vårvinterdagar

I norra delarna av vårt avlånga land har vi ingen vår så här års. Jag skulle nästan vilja påstå att vi hoppar över våren helt och hållet. Vi har något vi kallar vårvinter istället. Soliga, härliga utedagar med korvgrillning i ett gnistrande vitt landskap.

Ett av våra favorittillhåll så här års är parken i området där vi bor. Där finns fina eldstäder, vackert grånade trämöbler och gratis ved. På somrarna håller ett fik öppet i det vackra huset på bilden. Också det ett favoritställe.

En chokladmuffins och termoskaffe på det och dagen är gjord.

Det här blir mitt bidrag till Fabrikens tema uteliv idag.

Galenskap... Det är fantastiskt fint väder. Barnen leker i framtinad sand på stranden. Fika i solen väntar. Jag och maken står och slipar fönsterfoder. Gaaah, så tråååkigt.

Har du någon vilodag i veckan? Ja eller nej

 

Jag bläddrade lite i en bok om att hitta balans i livet och fastnade vid frågan "Har du någon vilodag i veckan?". Ja, tänkte jag spontant. För jag jobbar ju inte varje dag... Men, det beror förstås på vad det är man menar med att jobba. Om jag räknar in alla måsten jag har i huvudet utöver mitt betalda arbete ja då blir svaret ett helt annat. Det är, tvätt och städ och fix och trix mest hela tiden.

En vilodag. En dag för umgänge. En dag utan måsten. Vad skönt!

Nu är det påskledigt och som upplagt för att hinna med lite mer vila än vanligt. Varför inte stanna kvar i sängen lite längre och busa med barnen? Perfekt start på en vilodag!

Dottern tycker att mitt nattlinne är sååå fint. :) Idag är det söndag och Fabriken fylls med härliga bilder igen. Att kika in där med en kopp kaffe i handen känns också som ett typiskt bra vilodagsgöra!

Önskar en härlig (och ledig) påsksöndag!

Påskkärringar och påskgubbar

Funderar lite över gårdagsfenomenet med påskkärringar och påskgubbar. Är det en form av tiggeri eller bara ett gulligt sätt att sprida påskkänslor och glädje i kvarteren? 

Minns själv att jag kanske inte bara var gullig ibland, för länge sedan då det begav sig för min del. Det var lite jobbigt att gå runt, och läskigt. Ansåg nog att besväret var väl värt de slantar och godisar jag fick. Hoppas att jag i alla fall tackade och önskade glad påsk och inte bara stoppade näven i godisskålen och kilade vidare... Minns inte.  

Tja, tiggeri eller inte. En sak är i alla fall säker. Det är en bra övning för barnen för att övervinna rädslan att knacka på hos och möta främmande människor.

Glad påsk!

Påsktider med pyssel och pynt

 

En positiv bieffekt av att ha sjuka barn i evigheters evigheter är att det skapar tid för närvaro och pyssel. Med lite fjädrar, lim, kartong och annat smått och gott börjar det klia i fingrarna. Jag låter barnen gå loss totalt och limma fast hur mycket paljetter och fjädrar de vill. Det är värt varenda krona. Älskar att se glöden i deras ögon när de skapar.

 Kunde inte låta bli att köpa ett ark med fina bokmärken när jag var på Panduro Hobby senast. Lite smått knasiga motiv ibland men härliga färger och själva känslan väcker många barndomsminnen till liv. Samlade på bokmärken... Och klistermärken, sudd, pennor, brevpapper och ja... Allt smått och sött som fanns var det nog.

Ett litet kort i all sin enkelhet. När barnen vräker på gör jag tvärt om. :)

 

Lite påskpynt har fått flytta in också. Att få pynta vår trollhassel i köket har blivit barnens egen tradition. Då blir resultatet därefter också. Och jag älskar det. Allt virrvarr av kycklingtussar, hullerombuller, får mig att le flera gånger om dagen. Bästa medicinen mot jobbstress. :)

Det är tema påsk, pyssel och pynt i Fabriken idag så jag antar att det kommer svämma över av kycklingar och annat där...

Stugliv och feber...

Det är skönt med stugliv som kontrast till vardag och jobb. Vi växlar frisk luft med soffhäng. Alla projekt, tvätthögar och annat som tar energi har vi lämnat hemma.  Skönt. Jag kände ett stort behov av vila. Ovanligt stort. Snart fick jag veta varför. Feber. Man kan bli knäpp över mindre. Vågar inte ens tänka på hur veckan kommer att bli. Får ta dagarna som de kommer och hoppas på det bästa. Finns inte mer att göra.

Fabriken har söndagsbilder idag. Det och vasaloppet blir mitt sällskap idag när familjen utmanar backarna på gården.

Februari - en återblick

Februari var månaden då vi gick om varandra. Inget var normalt. Alltid någon sjuk. Evigt pusslande med att få vardagsbestyren att gå ihop. Ond hals. Te istället för kaffe. Mycket hemmavaro.

Tack och lov för att februari är de goda apelsinernas tid.

Februari var också månaden då tulpanerna klev över tröskeln till vårt hem. I de dystraste sjukdomstider livar de upp och ger hopp om vår.

Mitt i alltihop har det också hänt mycket i mitt forskarliv. Varje vecka något nytt. Avslutade februari med en kick-off i ett nytt projekt med Scania. Nya utmaningar. Nya framtidsvisioner.

Nu väntar mars och jag hoppas och ser fram emot att det bli månaden vi susar ner för (barn)backarna, njuter av vårsol på renfällar och träffar våra vänner igen.

Fabriken har tema Februari moodboard idag.

Vårsol och hopp om friskare tider

Nu börjar vårsolen leta sig in och det känns som om allting lättar här hemma en smula. Trots att solen obarmhärtigt avslöjar det enorma behovet av en ordentlig vårstädning så njuter jag.

Provade en gammal sötsaksfavorit igen i helgen. Har alltid tänkt att det här är rätt nyttigt godis. Visst det innehåller mest naturliga råvaror men speciellt nyttigt är det knappast. Väldigt sött. Jag försöker att välja lite bättre alternativ för att komma ut ur sjukträsket för känna mig frisk och stark igen. Jag vill ha energin tillbaka. Inser att det knappast är i godishyllorna jag hittar min genväg. Fast gott var det. Nästa helg får det bli blomkålsdipp eller möjligen en god ost och vindruvor. Gott det också och nog så festligt.

En avbruten tulpan... Fin som solitär. Faktiskt mycket finare än buketten den kommer ifrån.

Hoppas att ni har haft en bra helg. Vi hoppas innerligt att det var idag allt vände för oss. Vi hade en febertopp på 39,6 i familjen igår och banne mig, det måste ha varit den sista. För nu är vi riktigt less. Två veckor med sjukdom idag. Tre veckor totalt senaste månaden. Fy.

Det här är mitt bidrag till Fabrikens söndagsbilder idag.

Jag, just idag...

Ett sent blogginlägg idag om det som är jag. Inga stora tankar eller kloka ord. Jag är för trött och sliten efter flera sömnlösa nätter och ändå mycket jobb. Det är svårt att få livspusslet att gå ihop ibland. Och just det är en del av vad som är jag just nu. En kompott av mammaliv och forskarambitioner. Men jag vill inte att mitt liv ska rusa förbi i en oändlig massa måsten och borden. Jag försöker krydda vardagen så gott det går med sådant jag finner njutbart och glädjefullt. Familjen och goda vänner finns alltid med som viktiga kryddor. Därtill kommer omsorgen av vårt vackra hus som vi får låna för en tid - för så kan man väl se det när man bor i ett riktigt gammalt hus. Vi har det till låns, är tacksamma för den omsorg någon en gång i tiden lagt på alla detaljer. Varje dag njuter jag av det. Ett glädjeämne för oss är att sakta få skapa ett hem som vi trivs i. Någon god kaffekopp, lite fotograferande och färska blommor på det så känns livets vardagsknotande rätt ok.

Det var en liten tanke om vad som är jag just idag. En trött mamma till sjuka barn. Åh vad jag skulle behöva en resa eller bara en lyxig massage just nu. Var är livets pausknapp? Just det det fanns ingen. Lika bra att säga godnatt. :)

Temat på Fabriken idag är just jag - this is me.

Man ska aldrig ropa hej... Som man säger. Och tyvärr stämmer det ibland. Efter en veckas VAB med två sjuklingar såg det ut att bli bättre, verkligen. Febern började släppa sitt grepp och barnen började att bli pigga och less. Bra tecken. Vi har varit oroliga för sonens lungor. Därför blev vi riktigt förvånade när det var dottern som plötsligt segnade och ropade aj, aj, hela natten... En sprucken trumhinna på det och penicillinkuren var ett faktum. Sitter nu och jobbar/bloggar med en sovandes sjukling i knät. Rätt mysigt faktiskt. Men kan vi inte få bli friska snart, va, snälla.

Veckan som var...

Bilder från mitt Instagramkonto (drgrane) skvallrar om mycket hemmavarande. Några delar lugn och ro med fika och mys och en stor portion sjuka barn. Det var hög feber som inte ville ge med sig och hosta som skakade om de små kropparna - framför allt sonens. Han är lungsjuk och behöver lite extra omsorger och pyssel under sådana här sjukperioder. Vi är glada så länge vi har honom hemma. Tråkiga sjukhusrum har vi sett nog av. Det blev några bilder på helgens hemmapysselprojekt också - man får ju passa på när man ändå är låst hemmavid. Schackrutigt golv till lilla toaletten. Det är inte helt klart än men effekten är ändå slående och vi njuter. Kul är det att fixa och förändra. Och när man väljer själv så blir det ju dessutom alltid i ens egen smak. ;)

Yasuragi fick bli schackrutigt golv

Här skulle jag ha varit i helgen. På Yasuragi, Hasseludden. Yogamassage och övernattning med bästa mannen var bokat. Det var en av mina disputationspresenter och det hade varit galet skönt att komma iväg på något sådant just nu. En plats där allt går ut på att njuta, ta det lugnt och ta hand om sig själv. Tur att det finns sådana ställen. Det är inte alltid så lätt att hinna med sig själv i vardagshetsen.

Men nu blev det ingen stockholmsweekend och Yasuragi den här helgen. Influensan satte stop för det och jag är oerhört glad över att vi var förnuftiga nog att köpa till avbokningsskydd för både resa och spa.  Det brukar ju sällan behövas men just den här gången sparade vi mycket på det. Skönt. Vi får ta sikte på en ny helg och hoppas att vi varit sjuka nog för ett tag.

Istället blev det en lugn familjehelg. Sonen fick en ny Skylander för ett tappert sjukhusbesök och mycket tid har spenderats med spel och film i soffan. Vi passade på att utnyttja hemmaisoleringen till lite hemmapyssel också. Lilla toaletten fick schackrutigt golv (äntligen) och golvsocklar. Det tar sin tid att renovera men det går i varje fall framåt. Det har lagts mycket tid på förarbete men just den här helgen blev det en påtaglig förändring som lyfte och syns. Jättekul! Nu kvarstår bara lister runt dörren och en ny tröskel...

Det här blir mitt bidrag till Fabriken idag.

Hjärtemys

Egentligen skulle jag ha jobbat massor den här veckan. Egentligen skulle vi vara i Stockholm just nu. Egentligen... Istället blev det VAB, hängigt, hostigt och febrigt. Livet blir inte alltid som man planerar. På alla hjärtans dag satt jag med barnen på sjukhuset - en liten extra koll bara eftersom sonen är lungsjuk. Romantiskt, njae knappast. Men barnen var superduktiga och väldigt rara och väl värda massor av hjärtechoklad. Men så var det det där med aptiten. Aldrig har väl choklad räckt så länge. Så vi mumsar hjärtechoklad i dag också. :)

Kall söndag

Brrr, det är riktigt kallt ute. Vi har bara varit ute för att ta oss till badhuset den här helgen. Ingen krispig snö i världen kunde locka oss ut i kylan. Istället har det blivit en del hemmapyssel (städning) och långa fina lekstunder med barnen. Summa summarum känns det rätt skönt och bra att det blev en kall helg. Hemmamyshelger behövs också.

 
Barnen sover men spår av dagens aktiviteter ligger kvar här och där. Jag orkar inte städa en pinal till idag. Vänder ryggen till och tänker unna mig ett bad istället.

Ska bara kika in i Fabriken först för att hämta inspiration och njuta av alla fina bilder som brukar läggas upp där.

Long time no see

Jag har fått frågor om jag lagt ner bloggen och det har jag inte. Men det har varit mycket på slutet kryddat med mycket sjukdom. All energi har gått åt till familjen först och främst och därefter jobbet. Ibland ser jag en bild och ibland har jag fångats av en tanke jag velat dela med mig av men orken, tiden och allt det där som behövs för att verkligen göra någonting har inte funnits där.

Nu hoppas jag att jag går mot friskare och mer balanserade tider. Jag saknar nämligen bloggandet och fotandet.

Sätter bock för mitt senaste projekt idag, min första bok. Ett tyskt förlag, Scholars' Press trycker min avhandling. Har klickat runt och tittat på mängder av framsidebilder idag. Mina stackars kollegor fick titta på ett antal också...

Så här kommer den att se ut, ungefär...

Tjugondag knut ska granen ut...

Då var det väl dags då... Jag vet, de flesta är redan less. De flesta har redan rensat undan julen sedan länge. För mig känns det en smula sorgligt och vemodigt. Och det har egentligen inte med julen att göra. Det är själva grejen, att städa undan det som familjen hade så mycket glädje i att ta fram. Det blir en tydlig markör för att tiden går. Visst är det härligt att vi går mot ljusare tider. Men just nu vill jag inte sträva mot framtiden. Jag vill stanna klockan ett tag och vara här och nu. Dra i handbromsen. Och då fungerar det inte att ägna en dag åt att städa undan julen. Hela ut-med-det-gamla-in-med-det-nya ringer som en fruktansvärd väckarklocka en måndagsmorgon. Vakna, livet går vidare, stressa på, vila inte, skriker den. Och jag vill inte höra just det, inte nu.

Mina barn fick hänga kulorna (förlåt alla norrlänningar - pumlorna) precis hur de ville. Vi klädde granen tillsammans med kusinerna, dagen före julafton. Det gick inte tidigare, min son är noga med vissa traditioner. Älskar just den här specifika delen av granen med sin lilla samlingen av kulor. "The more the merrier". Just så som barnen vill ha det. 

Tiden går för fort. Tick, tock. Idag är det tjugondag knut och då ska granen ut...

Året som var

Avhandling

 

Tittar tillbaka på året som var. Det var ett år med mycket ångest och mycket jobb. Jag hade bara ett enda mål och det var att bli klar med min doktorsavhandling. Efter många års slit ville jag få lämna den bakom mig och gå vidare. Doktorandlivet är svårt att beskriva. Det kan låta angenämt och rentav lyxigt att få studera i flera år med lön och fri arbetstid. Det som inte syns lika tydligt är de höga kraven och arbetet som är svårt att lämna - man känner sig aldrig helt klar - det finns alltid mer att göra. Först nu som doktor kunde jag ta en riktig semester utan den gnagande känslan av att jag borde skriva/läsa/räkna/tänka. Borde, borde, borde. Det ordet har följt mig som en mardröm. En känsla av att vara jagad, hela tiden, rädslan för att inte hinna, inte vara good enough. Fy så hemskt det var.

För att orka firade jag mycket under året. Även små steg i rätt riktning uppmärksammades med skumpa eller lite extra god mat. Tydliga markeringar var viktiga eftersom känslan av framgång inte riktigt ville infinna sig ändå. Stressen var för hög för att kunna stanna upp och känna glädje. Istället för att se det jag gjort var jag helt fokuserad på det jag hade kvar att göra. 

Slutligen nådde jag målet. I november försvarade jag min avhandling, blev godkänd och kunde därmed gå vidare. Så oerhört skönt för både mig och min familj. Det stora oket var borta och jag kunde börja fokusera mer på min familj och min hälsa igen. Mycket välbehövligt!

Blogg

Som en motvikt till allt skrivande startade jag den här bloggen. Det var i maj, snön låg fortfarande kvar och jag längtade efter sol och glada sommardagar. Bloggen skulle bli min kreativa oas tänkte jag. Ett ställe för det opretentiösa. Där jag kan skriva hur jag vill, om vad jag vill. Så blev det också. Bloggen blev en bra motvikt till allt jobb.

Resa

Min mamma fyllde 60 och bjöd oss till Turkiet en vecka. Jag lämnade in min avhandling till tryck dagen innan vi åkte och lämnade datorn hemma. Det var riktigt skönt! Där kunde jag faktiskt pausa, njuta och bara vara med min fina familj. Underbart var det och jag längtar tillbaka.

Hemmafix

Vi hann också med ett par mindre hemmaprojekt under året. Vi (jag och min man) gillar att renovera och fixa tillsammans - ett måste misstänker jag om man köper en gammal lägenhet med många skavanker att se över. En våningssäng förvandlades till en lekborg/sovkoja till barnen. Har skrivit om det tidigare här. Våra dörrar fick äntligen nya handtag och våra köksstolar fick nytt tyg. Båda projekten var efterlängtade och mycket välbehövliga.

 

Fotouppdrag

Två fina bröllop fick jag vara med och fota under sommaren. Det är alltid lika roligt. Alla är så fina och glada och detaljerna många.

Summa summarum blev det ett slitsamt år men ändå ett bra år. Det var ett år då jag såg ett slut på en lång resa, nådde målet och kunde blicka framåt. Nu kan det bara bli bättre. :-)

Veckan som var

Några Instagram från veckan som var. Det var sista julveckan för oss. En skön och lugn vecka. Jul och nyår var avklarade och kvar var lugnet, tid för lek, familjenärvaro och hemmapyssel. Julen får vara kvar ett tag till hemma hos oss. Det fick vara nog med den typen av städning och plock tyckte vi. Vi firade både jul och nyår hemma hos oss och det blir en del fixande då. Vi var också rätt slut av diverse sjukdomar som toppades av att sonen fick vinterkräksjukan den här veckan. Jag och min man hann precis med en trevlig middagskväll innan vi tvingades till isolering pga smittorisken. Vad gör man då? Fixar hemma! Medan min man började slutrenovera vår lilla toalett "den gröna" (äntligen taklister och snart även nytt golv, dörrfoder och golvsocklar) så körde jag ett välbehövligt tvättmaraton. Som en markering av julfridsslut och uppladdning för vardag bakade vi frukostbröd och lunchpaj på söndagen. Nu är vi redo för vardag igen.

Årets första projekt

 

Börjar året med magsjuka... Inte det roligaste. Sonen är utslagen men vi andra är relativt pigga och sysselsätter oss i vår "karantäntillvaro" med att kicka igång årets första projekt.

Vår lilla gröna toalett har aldrig fått sin sista touch. Listning och golv är kvar att göra.

Vi har beställt lister från listspecialisten som stämmer väl med listerna i övriga lägenheten. Känns kul att få återskapa den ursprungliga känslan - så gott det går.

Att huset är gammalt vittnar källaren om. Vi konstaterar att verktyg var bra mycket snyggare förr. Inga rackliga plastdetaljer där inte.

Håller nu tummarna för att vi övriga får hålla oss friska.