Vi har alla olika perspektiv...

Brukar tänka på det ibland. Hur olika vi reagerar och agerar i samma situation. Vi är så lika, alla människor och ändå så olika. I en lång kö fram till väskbandet på flygplatsen, till exempel. En del väntar tålmodigt, står drömmande med tomma blickar. Andra har svårt att finna sig, gilla läget och stå ut. De stressar utan att kunna agera och situatioen ser närmast olidlig ut. Sen finns det ytterligare de som verkar helt oberörda av situationen. Som umgås som om de vore hemma, på ett café eller var som helst. De skrattar, småpratar, står i klunga, någon med ryggen mot köns färdriktning. Och självklart blir den stressade obekväma typen än mer stressad om de mer avslappnade inte rör sig framåt i samma alerta stil som han/hon själv.

Har ni tänkt på detta? Riktigt fascinerande är det. Ett bra tips för alla som tvingas "gilla läget" på flygplatser eller allehanda köer från och till.

Och jag då, vem av typerna är jag... Alla tre om jag ska vara ärlig och det gör det hela än mer intressant, tycker jag. Samma situation, samma person och så olika reaktion. Vad trevligt man kan ha det om man lyckades hitta "häng"-attityden lite oftare. Ska öva på det!