De jobbigaste och gladaste timmarna...

Tittar tillbaka på de sista, mycket omvälvande, dagarna förra veckan. Här är en bild från fredag förmiddag, de jobbigaste timmarna. Totalt fokus och hög anspänning. Var helt slut efteråt, tom, trött, slut.

Dagen efter kunde jag glädjas åt att det hela var över. Fest med turkiska vibbar, hattar, lek, tal och dans. Bara kul skulle det vara och så blev det. Hatten jag har på mig är bara en symbol - från Buttericks... Den riktiga är betydligt tjusigare men delas bara ut en gång per år, så den festen väntar. :)

 

Tack alla som tänkte på mig dessa dagar, som skickade meddelanden, kom och lyssnade, delade glädjen med mig på min fest, skickade blommor och presenter. Ni gjorde det lättare att förstå, och fira, att denna långa, mödosamma, resa äntligen fått ett slut. Tusen tack!

/Dr Grane (äntligen)