Tittar på bilder från Turkiet och drömmer mig tillbaka. Vad härligt det var, vad enkelt det var. Kontrasten mot det kalla, strävsamma, hemmalivet är slående. Jag längtar tillbaka.
Så mycket tid för barnen... En glass och lite loppspel. Familjeidyll. Självklart skulle det inte hålla i längden. Det är förstås kontrasten som gör det. Men ändå. Där var det mycket tid, i sol och värme, med glada barn. Nu, här hemma, är det mörkt både när jag lämnar och hämtar dem. Lugnet kryddas med tjat. Kvalitetstid har bytts mot måsten... Hmm... Det får en att fundera. Vad är det jag vill egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar