Deckare är min vardagsmat. Det går alltid ner. När jag plockar på mig en deckare vet jag att den mest troligt inte kommer att hamna bland mina bästa läsupplevelser. Det är inte därför jag väljer dem. En riktigt bra bok vill jag läsa när jag orkar ta dem till mig. Inte i perioder då risken är stor att jag somnar med boken i handen. I de perioderna passar deckare bättre. Jag har läst flera böcker av Patricia Cornwell och jag vet precis vad jag får och snudd på hur det kommer att sluta. Det blir alltid farligt i slutet, aldrig enkla och lugna gripanden. Personerna är också, precis som det brukar, något egensinniga, lite för bra, lite för mörka och deprimerande. Men det blir aldrig blaskigt och plastigt som jag ofta tycker att personporträtten blir i de något mer rosaskiftande böckerna. Den typen av lättsamhet stör jag mig på och det slipper jag i Patricia Cornwells böcker. Patricia skriver fängslande, spännande, psykologiskt och böckerna innehåller mycket problemlösning. I just den här boken, Mörkrets makt, handlar problemet mycket om utanförskap och effekten av extrem särbehandling. Det monster som härjar i boken är galet vidrig. Men skulle inte nästan vem som helst kunna bli galen i fångenskap? Det finns helt klart flera offer i boken.
Bok: Mörkrets makt - Patricia Cornwell
Genre: deckare - äventyr - fantasi - kärlek - historisk - klassisk - bildning
Boken passar: när du vill ha något lättläst men ändå fängslande
Boken var: inte bra - tidsfördriv - läsvärd - riktigt bra - det bästa jag läst
Vad bra! Tack! Jag är inne i en svacka, alla böcker jag har öppnat denna sommaren har bara blivit halvlästa.
SvaraRadera