Skön musik. Kladdvänlig duk och förkläden. Sen kan barnen måla hur och vad de vill. Och de gör de, gärna, och uttrycken blir väldigt olika. Lilla dottern föredrar att använda sig själv som målarduk.
Kladdigt blir det!
Sonen ser knappt ut att måla alls om man ser till färgpytsen. Jag häpnar. Var tog den lilla kladdisen vägen. Han försvann plötsligt när skolvärlden öppnade sig.
Ett helt nytt uttryck. Virrvarret är borta. Nu är koncentrationen total. Det skapas spelvärldar... Såklart.
Och jag äger penseltvättuppdraget. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar