Stressande eller inspirerande "lantisporr"

Idag har jag läst Catia Hultquist krönika "Avkoppling är inte det första jag tänker på när jag bläddrar i lantisporren" som publicerades i DN i måndags. Hon skriver om lantlivsmagasin som beskriver livet på landet som ett cup cake paradis: "samtliga stugor dignar av blommiga täcken, rosprydda kuddar, mintfärgade kakfat, sirlig brodyr, gräddiga jordgubbstårtor och pysslande kvinnor i förkläde". Vilket inte överrensstämmer med den betydligt mer avslappnade men också mer arbetsamma, svettiga och oglamorösa verkligheten. Och då tänker jag, det är väl så det ser ut även här, i blogvärlden, och i all övrig förströelsemedia med, för den delen.

Marknaden styr helt enkelt. Vi vill inte se vardagsrealism. Den osminkade och osexiga sanningen. Vi vill inspireras, se vackra kompositioner och få drömma oss bort... I alla fall ibland och till viss del. Det kan förstås bli lite väl puttinuttigt ibland och det går bort för mig. Men det är en smaksak. Oavsett färg och form, miljö och kön tror jag att de flesta bildmagasin vi köper och läser är stylade på något sätt. Även killarna i tidningen Café har garanterat mer fixat hår och genomtänkt klädval på bilderna i tidningen än vad de annars har, när de är själva, i stugan, i skogen.

Men det kan förstås bli en stress också. Om man använder tidningarna som en måttstock för hur livet på landet, i staden eller varsomhelst ska vara för att bli lyckad och på så sätt bli lycklig kan det bli alldeles galet. För precis som Catia skriver: "alla som någon gång klätt ut sig till femtiotalsfru och iscensatt en nyrenoverad men härligt gammeldags retromiljö, komplett med sju sorters kakor, vet ju exakt vilket jobb som ligger bakom". Inte för att jag någonsin gjort det. Det finns ett ostädat skäl till att jag oftast bara har extrema inzoomningar med korta skärpedjup på mina foton här på bloggen. Utöver att det skulle krävas oerhört mycket jobb och lite avslappning för att upprätthålla en kulissmiljö så är motivet till stylingen också viktig. Det är viktigt att styras utifrån egna motiv och mål och inte bry sig så mycket om vad andra tycker och tänkter.

En strävan efter en lycka genom att vara lyckad brukar aldrig bli särskilt bra. Lyckan är en känsla som är gratis och helt frikopplad från slott och stugor. Däremot tycker jag att jag kan påverka hur jag mår genom det jag gör och ser. Går jag runt i kläder jag inte trivs med och med stök runtomkring mig som stör och retar då mår jag ofta därefter. "Dress for success" heter det och och till viss del tycker jag att det stämmer. Med något mer ordning och reda, stylat och fixat, dukat och kryddat så blir livet lite roligare. Och det är viktigt. Att få njuta lite och inte bara slita och släpa enligt lutheranska mått. Om det blir roligare att rensa i rabatten med en blommig klänning istället för den ratade t-shirten så varför inte? Vi lever bara en gång, och får oss kanske en extra puss på köpet. Men, en "fluffig finklänning med volanger" kommer antagligen aldrig synas i min stuga, varken i rabatten eller med sommardrinken i handen.