måndag 18 juni 2012

"Jag levde i tron att fulkulturen var något att jobba mot, att det var en förolämpning mot God Litteratur att klämma en Harlequin på tåget, att livet handlade om att välja"

- Hanna Fahl, DN-krönika

Småler när jag läser Hannas krönika och nickar medhållande. För just så är det också för mig. Jag gillar finkultur, att anstränga mig lite, högklackat och tillfixat, utmana smaklökarna, få njuta av vackra miljöer och läsa det välskrivna. Men jag gillar också det enkla, det okonstlade, lättlästa, "fulpizzan" i soffan, träskor och en kopp kaffe på trappen. Det vore trist med bara det ena eller bara det andra. Hanna nämner Yin och Yang, kanske är det så, att både fint och fult behövs för en bra balans för kropp och själ.

7 kommentarer:

  1. Haha, jag känner igen mig kan jag lova! Jag tror absolut vi behöver lite av båda, annars kanske vi inte kan uppskatta dem lika mycket?

    Tack fina fina du för dina kommentarer hos mig. Jag blev också arg och ledsen men fick liksom inte fram något. TACK! Du ska veta att dina ord gjorde mig väldigt glad.

    Ha en fin vecka!

    Kram Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är svårt att skriva sådana svar själv. Man brukar säga att det är enklast att mötas i en konversation om man möts från samma nivå. Ex, om någon bemöter mig uppifrån kan det bli svårt för mig att svara annat än från underläge, i försvar. Det känns inte bra. Det var en av sakerna jag reagerade på i kommentaren du fick. Det var översittartoner i den som aldrig hamnar rätt. Förövrigt ett av problemen i relationen mellan förälder och tonåring - tonåringen vill bli bemött som vuxen och föräldern har svårt att ställa om från barnläge. :)

      Jag har själv mötts av liknande kommentarer i flera olika sammanhang och blivit paff, ledsen och mållös. Det var rätt skönt att få komma in från sidan denna gång och ge svar på tal.

      Radera
  2. Tack för dina fina ord hos mig! <3

    Håller med dig om krönikan ovan, det behövs balans och känns härligt att kunna få välja båda varianterna :)

    Kram och på återseende!
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det härligt, en befrielse! Min man har sagt både "oj, du får det ju att se riktigt fint ut här hemma" och "de som varit hemma hos oss förstår nog varför bilderna är så inzoomade". :) Jag är både fröken noggrann och fröken kaos i en och samma person. Frustrerande ibland, skönt ibland.

      Radera
  3. Så bra beskrivet!! Känner igen mig såå! : D

    Jag tackar med för kommentaren du skrev både hos mig men framförallt inne hos Maria Emb. Bra gjort av dig!!

    Ha en fin Måndag!

    //Mia

    SvaraRadera
  4. Blir så glad över att ni tittar in hos mig och tar er tid att skriva några rader! Tack för det!

    SvaraRadera
  5. Vilket bra inlägg, fick mig verkligen att le igenkännande :) Roligt att du hälsade på inne hos oss by the way!

    SvaraRadera